Welcome home stranger

Jag har gått vilse. Eller så börjar jag äntligtn hitta vägen. Det är hur förvirrande som helst.
Jag har varit, med vissa avbrott, isolerad mitt ute i ingenting på ett internat. Bott, umgåtts, pluggat och festat med samma människor där det inte finns annat att göra. Nu helt plötsligt är det lov i 9 dagar, jag har åkt hem till verkligheten och allt känns så jävla overkligt.
Mitt liv här, mina vänner, mitt förhållande, allt känns som en dröm ungefär. Jag känner mig inte ens hemma i mitt eget hem längre. Inte som jag gjorde förr.

Allt har förändrats, men inte så att jag kan sätta fingret på det.
Innan jag flyttade ut till skolan höll jag på att bli något jag aldrig ens drömt om. Jag ville ha svenssonidyllen. Plugga, gifta mig, skaffa hus, bil, jobba, kanske ett till barn och sen inte mkt mer än så. Jag vill fortfarande mycket av det där, men jag vill mer.
Ursäkta om hela det här inlägget kommer vara förvirrande och kryptiskt men jag är alltså grymt förvirrad just nu. Jag är någonstans mellan Amanda innan barn och Amanda efter barn. Två helt olika personer, två helt olika mognadsnivåer (jag har nog backat lite i utvecklingen sen jag åkte). NU ska jag försöka pussla ihop de där två å få en fungerande kombination. Det kan mkt väl föra med sig en hel del förändringar. De flesta jag känner nu vet inte alls hur jag var eller tänkte innan jag blev gravid.

Singstar

Eftersom jag inte har så mycket till fritid nu för tiden har jag inte ens hunnit fundera över vad man kan skriva om. Jag tänker bara göra reklam för mitt nya favoritspel i hela världen. Singstar.
Så in i helvete sjukt kul att det knappt går att tro. Så tycker jag om det spelet. Nu ska jag åka och införskaffa det.