Malmösjukan

Ja, jag har inte riktigt koll just nu. Alls.
Jag har inte fötterna på jorden längre. Logiskt tänkande finns inte. Nu är jag där igen. Det här är skrämmande. Jag känner hur jag backar flera år i utvecklingen. Allt jag vill göra är bli skitfull och hamna i någons armar. Vems är mindre viktigt. En kompis till mig uppmuntrar det tänkandet. Han säger att jag nog behöver knulla runt lite. Jag vet inte, det är mycket med sex utan känslor som känns fel för mig, men samtidigt...jag vill inte att någon ska komma för nära, men jag vill ändå känna att nån vill ha mig. Åtminstone för stunden.
Det här är inte den personen jag vill vara. Jag var nöjd innan. Men en enda liten sak har kastat mig tillbaka till en osäkerhet jag trodde jag kommit över. Hur kunde han betyda så mycket? Jag förstår ingenting. Är det att det följer mönstret som gör det så jävla smärtsamt? Eller är det så att jag har panik för att jag blivit av med något viktigt? Fråga inte mig. Jag vet inte.