I´m getting old.

Jag känner mig inte gammal. Jag känner mig som en tolvårig grabb, fast med något annorlunda sexualitet. Mina intressen består typ av att dansa, kolla på konstiga skräckfilmer, sci fi, anime, spela TV-spel eller levla upp min Diablo 2 karaktär. Jag skrattar åt bizarra klipp på nätet, jag uppskattar 2 live crews stördaste låtar och jag har fortfarande inte lärt mig hur man beter sig bland folk.
Men på senaste tiden har jag känt mig gammal. Att jag har barn kan ju vara en bidragande faktor, men värst är när jag märker hur unga alla är.
Igår hade ynglingarna i gymnasiet nollningsfest, med tillhörande härj i trädgårdsföreningen och jag ville bara att de skulle dö av alkoholförgiftning.
Inte för att jag peppade sån där skit när jag var yngre. Jag minns det som igår när jag hotade att slå in ansiktet på en trea om han ens försökte röra mig med sin spritpenna. Men igår kände jag mig som en gammal tant. Förr var jag inte rädd för ett skit, men numera går jag hellre på andra sidan gatan om det kommer ett gäng killar i 15-16 års åldern. Var inte jag typ 17 igår?
Nu undrar jag: Måste jag ändra på mig? Händer det av sig självt? Kommer jag va en sån där patetisk 40 åring som vill hänga med dotterns polare och ha på mig kläder från HMs undomskollektion för att va "hipp"?
Jag vill inte åldras, jag vill fortsätta vara mig. Jag kan inte se en framtid med mig utan Tv-spel, könsord och härj på dansgolvet. Å jag tänker aldrig sätta min fot på Harrys.
Aja, än är jag inte där Det är ett tag kvar. Jag är bara 24, bara barnet. Men jag är så van vid att vara yngst att det är svårt att vänja sig vid tanken att snart är det kanske jag som e äldsta tjejen på Platens.